I samband med och efter granskningen av det så kallade Kevinfallet har metodologi vid barnförhur liksom rättspsykologins roll vid polisiära utredningar debatterats. Flera tidigare nyhetsklipp har delats här i vår nyhetsrulle.
I augusti 1998 hittades fyraårige Kevin död vid Glafsfjorden i Arvika. I oktober samma år erkände två bröder – fem och sju år gamla – att de tillsammans dödat Kevin genom att kväva honom med hjälp av en pinne. Våren 2017 granskade Dagens Nyheter fallet igen och genomgången av förundersökningsmaterialet visade att barnen förhördes på ett sätt som kan bryta mot rekommendationer som hur barn ska förhöras. SVTs Dokument inifrån gjorde även en dokumentär i tre delar: Fallet Kevin.
I samband med och efter granskningen har metodologin vid barnförhur liksom rättspsykologins roll vid polisiära utredningar debatterats.
Den 3 juni 2017 skrev åtta forskare inom rättspsykologi, varav fyra från den rättspsykologiska forskargruppen CLIP på Psykologiska institutionen (Karl Ask, Pär Anders Granhag, Sara Landström & Leif Strömvall) debattartikeln Låt ett oberoende institut kvalitetssäkra rättspsykologin på DN debatt. I artikeln skriver de att det i flera länder finns exempel på hur polisen använder sig evidensbaserad rättspsykologisk kunskap, och att Sverige behöver ta efter. Detta för att t ex undvika förhör liknande de som hölls med de båda bröder som fanns skyldiga till mordet av Kevin.
Professor Sven Å Christianson som bistod i utredning 1998, har efter SVTs dokumentär fått kritik för sin inblandning i barnförhören. Den 8 juni gav han en replik på ovan nämnda debattartikel: Vad har varit en felaktig tillämpning? Den 13 juni publicerades slutrepliken av de åtta forskarna: Offentlig utredning bör genomlysa Kevin-fallet.
Sven Å Christianson blev även den 8 juni intervjuad av Psykologtidningen: Sven Å Christianson talar ut om Kevin-fallet. I intervjun kritiserar han bland annat professor Pär-Anders Granhag, som replikerat i samma tidning: Pär-Anders Granhag om Kevin-fallet.