Margareta forskar om #metoo, hackaton och sociala processer

Den 3:e februari samlades cirka 90 programmerare, designers, genusvetare, psykologer, jurister och stadsplanerare till ett #metoo hackathon i Göteborg. Syftet var att hitta digitala lösningar som kan motverka övergrepp och sexuella trakasserier. Bakom initiativet stod socionomen Rebecka Gustin och hennes make Joakim. 

MARGARETA BOHLIN, docent och forskare på psykologiska institutionen, deltog i metoo-hacken som ämnesexpert. Hon kommer även att forska om arbetet framöver genom att studera den sociala organiseringsprocessen som har sin grund i #metoo och som lett fram till förlopp där människor från olika områden samlas för att skapa sociala innovationer som kan vara samhällsförbättrande.

Vad är det med Metoo-rörelsen som gör att du vill engagera dig?
– MeToo-rörelsen har skakat vårt samhälle genom att medborgare, på offentliga arenor, har satt ljuset på att systematiska sexuella trakasserier och övergrepp sker. Det visar också de efterföljande rörelserna som till exempel #allavi, #tystnadtagning, #medvilkenrätt, som vi sett här i Sverige. När jag blev inbjuden som ämnescoach till hacket var det tydligt att metoo-rörelsen har påverkat människor till praktisk handling som utmanar föreställningar om att rörelser som dessa ”dör” ut eller rinner ut i sanden. I hacket samarbetar frivilliga personer från ett flertal yrken och ämnesområden för att gemensamt arbeta fram relevanta idéer och kreativa lösningar för social förändring, i detta fall i form av digitala hjälpmedel och verktyg. För mig som forskare inom riskområden, sexualitet, sexuell utsatthet och organisering på sociala medier ser jag det som viktigt att i ett vetenskapligt format följa upp dessa processer och de berättelser som ligger bakom metoo-hackathon.

Vad kan du som forskare bidra med?
– Jag har deltagit i ett pre-hack, själva hacket och kommer också delta i ett post-hack. Jag har försökt bidra med ämneskunskap inom områden som berör psykologi, utsatthet, sociala rörelser och även etiska dilemman som kan uppstå vid utveckling av digitala lösningar inom områden som är känsliga. Jag ska som forskare sätta mig in i material för att studera processen i denna ”sociala rörelse mot praktisk handling” och följa upp de sociala innovationer som skapats i projektet. Jag hoppas kunna bidra till att lyfta fram olika processer från en arena där människor organisera sig för social förändring och handling, både på individnivå och på organisatorisk nivå. Glädjande nog har vi nu startat tre uppsatsprojekt med studenter från psykologiska institutionen. Vi hoppas kunna bidra med ett socialpsykologiskt perspektiv på samhällets digitalisering och social förändring.